Idag är min hund billig, väldigt billig.

Han fick vara ensam hemma på eftermiddagen när jag skulle rida. Vill inte ha honom springa i ridhuset och det är liksom för kallt för den lilla stackaren att sitta utanför (eftersom att jag är så elak att jag låter honom gå naken ;)).
När jag kom upp efter ridningen så ser jag på Porsche att han har gjort något. Haha, han vet verkligen hur man skäms den hunden. Det finns nog ingen hund som kan se så skyldig ut som Porsche.
Jag ser först ingenting men när jag kliver runt hörnet ser jag att han har bitit sönder soppåsen som stod på golvet = kaffesump över HELA golvet...
För att klargöra en sak, Porsche är 4 år (snart) och han har ALDRIG någonsin rört en soppåse tidigare som stått på golvet oavsett hur länge den stått där. Och då har det stått ett antal soppåsar innanför dörren på dessa 4 år.
Kan liksom inte ens komma på en bra förklaring till detta. Det är ju inte direkt att han är understimulerad eftersom vi är ute hela dagarna, enda gången han får vara inne är just när jag rider eftersom jag enbart vill koncentrera mig på hästen.

Efter jag kvällsfodrat hästarna hoppade jag in i duschen och knallade över till chefen för en bit mat. När jag kommer hem, ca 2 timmar senare så ligger Porsche i sin säng och ser sådär skyldig ut IGEN. Jag slänger ett öga runt i lägenheten och upptäcker att min satans hund har varit på bordet och traskat runt och tuggat på ett mandarinskal, PÅ BORDET!!! Ska tillägga att han fick en sjujävla utskällning tidigare på eftermiddagen efter soppåsen, så att han gör något sånt här nån timme senare är helt obegripligt.

Visst att han har tuggat på något skosnöre som valp eller tuggat i sig ett lypsyl på äldre dar men utöver det så har han aldrig rört mina saker. Han har alltid haft väldigt klart för sig vad som är hans och vad som är mitt och vad som är okej att tugga på. Visst sen är det ju faktiskt så att jag brukar ju plocka undan sånt som kan ses som frestande för min ligist. Men idag låg det ett mandarinskal på bordet efter lunchen och det är ju inte så gott liksom..?

Puckohund.

Som grädden på moset har jag fått en jävla smäll på ena skulderbladet/ryggen och är totalt invalid i vänster arm. Bingo liksom.

Men är ledig på lördag så det vankas bio på fredag med min bästa bästa Rossi! <3 Snart PH sen sängen!

Ja det kan man lugnt säga.
Hade precis fått klart allt i stallet och skulle ta lunch för att sen jobba tre hästar efter lunch när jag halkar på en isfläck och vrider knäet ur led. Satanihelvete vad ont det gjorde och fortfarande gör. Det låter sjukt otäckt också vill jag lova. UÄH!

Så det blev inte många knop efter lunch men lyckades longera en häst medans jag haltade runt runt i ridhuset. Där emot kan jag inte förstå en sak, jag har i mitt liv lindat 348 miljarder (i runda slängar) hästben både för transport, ridning och stallbandage helt perfekt men att linda mitt eget knä det kan jag inte göra utan att det går upp eller blir för hårt/löst och inte alls får den effekt det ska ha.. Hur svårt kan det vara liksom..?

Varför ska det alltid hända något sånt här när jag börjar sätta igång att träna? Är det Gud som inte tycker att jag ska ha en vältränad kropp? Skit också..

Hm kommer förmodligen ligga sömnlös inatt..
Har fått nys om ett sto som skänks bort. Bra ålder, bra stam och har tävlat lagom.. Den kvalade till Falsterbo som 5-åring till exempel.

Men.
Den har nu gått på ridskola i några år och har haft återkommande kotledsinflammationer vilket i sig inte är så konstigt när de går dag ut och dag in på samma underlag med mer eller mindre bra ryttare som inte kan rida hästen i rätt form och balans.

Hästen behöver minst 5 månaders vila innan man kan sätta igång den och först då kan man veta om den håller för vidare ridning eller inte.
Så frågan är ju om man vågar chansa eller inte..

Vad tycker ni?

Hej hopp!

Äntligen har vi gått in i ett nytt år och än så länge så känns det rätt bra. Med undantag för snön som kom igår då...

Rossi kom hem till mig i fredags för att käka middag sen vidare till Heron City för bio. Vi tänkte se The Wolf Of Wallstreet men väl framme så fanns det typ iga biljetter kvar, bara platser långt ner och ute på kanten. Så vi struntade i bio och strosade runt lite i butikerna istället för att sedan åka hem igen och mysa i soffan fraamför en bra film istället. 

Igår kväll åkte jag hem till mamma då jag är ledig idag. Ringde familjen sent igår em och frågade om vi skulle gå på bio idag istället. Sagt och gjort, så jag, Rossi och lilebror brassade iväg till Nyköping och såg filmen igår istället. Den var riktigt bra, dock lite onödigt lång kanske. Måste säga att Leonardo DiCaprio är en grym skådis, verkar som att han bara blir bättre och bättre med åren (och snyggare dessutom). 

I em styr jag bilen tillbaka hem och jobbar vidare. Ska försöka ta med mig lite prylar som jag saknar där borta i lägenheten också. Börjar få lite ordning nu men det är inte klart än på långa vägar! Ska ta lite bilder och visa er när jag får tid och möjlighet.

Har tänkt på en sak nu, speciellt över nyår. Det är många som blir bortbjudna på middag på nyårskvällen, men i många fall dit du är bjuden så dår du betala typ hundra kronor till den som bjuder på mat eftersom att denna har handlat...? Är det verkligen att bli bjuden på middag då?
Jag har inga problem med att betala en hundring för att få mat på bordet men då borde inte folk som man blir bjuden till kalla det för att man blir just bjuden på middag. I min värld så betyder det att man blir bjuden på middag utan att betala en krona, annars kan man ju lika gärna kalla det för knytkalas fast personen man är hos handlar och lagar maten.
Skulle jag bjuda hem folk på middag så skulle jag absolut inte kräva att personerna som kommer ska betala för maten när det är jag som bjudit in dom...

Anyway, mår som en påse skridskor just nu. Tror jag har feber och sen ont i huvudet och snuva och hosta.. Skönt sätt att börja nya året på! Mormor smittade nog mig när jag var där och lämnade/hämtade Porsche och dessutom blev hela nyår ett fiasko precis som resten av 2013 har varit. Så nu ska jag sova vidare!

Hej alla läsare och vänner!
Här kommer en julhälsning från en mätt, nöjd och glad mig och Porsche som fått massa fina klappar!
Puss & Kram

Det här året har verkligen varit det sämsta i världshistorien måste jag säga, på alla fronter. Ekonomiskt, arbetsmässigt och framför allt runt omkring. När 2013 började så tänkte jag att det kan ju inte bli sämre än 2012 men så jävla fel jag hade.
Har haft två tuffa år bakom mig och jag vet att 2014 bara kan bli bättre än de två föregående.
Trodde inte en person kunde få så mycket motgångar i två hela år. Nu måste det väl ändå vara min tur att få ett bra år? Ett år där jag kan få göra det jag älskar och hitta tillbaka till gammal vänskap och kanske lite medgång på jobbfronten också?

Mycket tårar har runnit och jag har blivit besviken, sårad och lurad gång på gång. Men jag måste också säga att under det sista året har jag verkligen vuxit som människa, jag har verkligen hittat mig själv och jag har blivit tryggare. Jag står numera stadigt med båda fötterna på jorden.
Jag vet vem jag är. Allt dåligt för med sig något gott.

Även om jag vuxit som människa så har mitt självförtroende blivit lite sargat. Jag har speciellt under det senaste halvåret börjat tvivla på min ridning och det märks, jättetydligt. Jag är osäker på hästryggen och det stör mig, jag hatar att känna så för innerst inne så vet jag att jag kan. Men jag har blivit så jävla rädd för att göra fel så det slutar med att jag är helt passiv och inte gör något alls istället. Vissa stunder har jag verkligen varit nära på att sluta med allt vad hästar heter. Men ibland får man tillbaka den där känslan (mer och mer för varje vecka) och det gör så mycket. Det ger mig en kick som jag kan leva på ett tag. Den känslan när alla pusselbitar faller på plats, ni ryttare vet men jag menar.

Men mitt i allt det här kaoset så har jag ändå försökt att ta tag i det som saknats och känts viktigast, jag är så sjukt stolt över mig själv att jag gjort detta. Jag har tagit upp kontakten med mina vänner. Dom vännerna där allt gick fel mellan oss. Ibland tror jag att det var ödet, det kanske inte var meningen att vi skulle vara vänner just där och då? Vi kanske behövde växa som människor allihopa och hitta oss själva?

Hur som helst så vet jag, som sagt, med största säkerhet att 2014 absolut inte kan bli sämre. Jag längtar efter att få fira in det nya året och lägga detta bakom mig.

Ber om ursäkt för ett rörigt och helt osammanhängande inlägg men ja, kvällsfunderingar ni vet!

Jag vill ha tillbaka mitt liv som det var för ett år sen.
Jag saknar det varje dag, har ångest över det varje dag. Försöker ta tag i mitt liv, små steg i taget. Det är tungt, tyngre än någonsin.

Jag saknar alla mina vänner som känns så långt bort, fast dom bara är ett samtal bort.

Hösten och vintern tar hårt på mig, vet inte riktigt hur länge till jag orkar hålla huvudet ovanför ytan.