Alltså jag är så jävla trött på att vara sjuk och snorig jämt. Ska ju få tid att operera bort halsmandlarna snart och jag hoppas verkligen att allt blir bättre.
Mina öron är helt trasiga efter öroninflammationen jag hade förra året (!) och nu är min näsa helt paj. Är så jävla snorig men kan inte snyta mig utan att blöda näsblod och använder jag nässpray händer samma sak. GAAH! Har ju typ missbrukat nässpray i typ två år nu så det är väl inte så konstigt.. Kanske borde kolla upp om jag är allergisk för att i våras provade jag att köpa en sån där receptfri allergimedicin och den funkade faktiskt. Så något är jag allergisk emot men jag vet inte vad, så himla frustrerande.. Är det pälsdjur så vill jag bara ha den starkast möjliga medicin som finns för det kan jag omöjligt vara!
Jaja sånt återstår att se.

Rossi har varit här idag så till frukost serverades det bananpannkakor och kaffe. Under dagen har vi suttit och räknat lite på min idé och kommit fram till både det ena och det andra. Efter lunch gick vi iväg till nya huset och rev lite tak i rummet som vi rev en vägg i för några veckor sen. Imorgon blir det bananpannkaks frukost igen sen ska vi fortsätta hjälpa till med renoveringen.

Nu är det sängen återigen, vi hörs imorgon!

Är hemma igen efter att ha provjobbat tre dagar därav har det varit tyst här på bloggen.
Pratade lite med personen som jag jobbade hos och hen vill inte att jag publicerar något om denne, gården eller hästarna vilket jag kommer respektera så ni får fortsätta undra hos vem och var jag har varit.
Det har i alla fall gått bra och det kändes bra, så nu får vi se vad som händer.

Planen för veckan är att försöka rida Preben några dagar och ge oss på lite hoppning igen, skulle vilja rida KM som går i helgen men det känns lite magstarkt att hoppa bana på 1m efter fyra månader utan hoppning. Vi får satsa på nästa år helt enkelt. Om allt går som jag planerat så är tanken att jag ska försöka kvala in till amatör touren i Falsterbo.

Nu är jag supertrött så ska bädda ner mig i sängen för imorgon kommer Rossi på frukost!

Kanske, kanske vågar jag hoppas på det här. Det vore så kul om det här gick vägen nu!
Jag smider planer för fullt och har fått ok från ett håll, nu ska bara resten klaffa också!

Idag så hoppade jag äntligen Preben! Det var så himla kul och jag tror Preben tyckte det var ännu roligare. Värmde upp med lite travbommar och ett hinder på volt. Travbommarna blev till ett rättuppstående som jag fortsatte travhoppa så Preben fick jobba ordentligt. Travhoppade några gånger och höjde sucssesivt så mot slutet låg det närmare 1 meter, dock verkade inte det bekymra honom ett dugg och det kändes knappt som han tog i. Så det ska vi jobba mer på, travhoppning är sjukt nyttigt för hästarna!
Avslutade med några språng på en liten oxer som inte var högre än 70cm tror jag. Det var så himla kul att känna att vi är igång igen, snart kan vi börja hoppa lite högre och träna mer intensivt. För nu jävlar ska inget stoppa oss! Blod, svett och tårar ska det komma innan jag är nöjd.

Ibland så känns det som man bara söker och söker och söker jobb men det händer ingenting.
Tror jag har skickat iväg typ 20 jobbansökningar den här veckan samt ringt runt till en del. Helt sjukt.
I början på nästa vecka ska jag iväg och kolla på hästjobb, får väl se var det slutar.

Det värsta med att ha jobbat hos Peter är att ingen gård, NÅGONSIN, kommer kunna mäta sig med hans. Så himla fin, dör lite när jag tänker på att jag faktiskt inte kommer få rida i hans ridhus igen eller få sopa hans stallgång.. Jag tänkte på det senast idag när jag red, jobbigt att vänja sig med ett 20x40 ridhus igen när man enbart har ridit i 25x60 eller större hela sommaren.. Suck..

Det var olidligt kallt när jag gick upp imorse så motorvärmaren åkte i bilen nån timme innan jag åkte iväg. Det var till och med frost på rutorna så idag åkte långkalsongerna på och vintersulorna i ridstövlarna.
Torsdagen har spenderats ute i stallet hos Preben och sen en mycket trevlig eftermiddag och kväll hos Rosanna.

Red en bomövning idag där Preben verkligen fick jobba och sätta under sig. Värmde upp med lite upphöjda travbommar först på ena långsidan, och Preben var helt stensäker på att dessa skulle hoppas som studs de första gångerna. Det blev lite trångt för honom så de två sista bommarna tog han som en oxer.. Haha tokhäst, någon som är sugen på att hoppa några ordentliga hinder tror jag! Tanken är i alla fall att han ska få hoppa lite imorgon och joggas på lördag.

Hemma hos Rosanna har vi käkat chili con carne till middag och till efterrätt bakade vi äppelpaj, till den så slank det ner ett glas vin också. Ett glas vin om dagen är bra för magen, eller?
Nu är det dags att sova i alla fall, ska upp tidigt imorgon ut till Preben och sen ska jag vara hundvakt hela fredag eftermiddagen/kvällen.

Ibland funderar jag på om det inte är folk runt omkring oss som får saker och ting att hända. Någon som man tror är ens bästa vän kanske ljuger och snackar en förbaskat mycket skit bakom ens rygg till andra.
Liksom förvrider sanningen och berättar en helt annan historia än vad som är sant, för sin egen vinning.
Låt säga att man är tre kompisar och den tredje personen känner sig utanför. Då börjar den här personen förvrida och ljuga om saker som den andra personen sagt till den första och sen tvärtom.. Hänger ni med på hur jag menar?
Liksom vänder dessa kompisar mot varann för att den tredje personen kanske tycker det var bättre så, att ha var och en av dessa personer för sig och inte ihop.

Jag börjar fundera starkt på att detta har hänt i min närmaste umgängeskrets det senaste året. Och skulle det vara så ja, då kan jag tala om att den tredje personen inte är mycket värd i mina ögon längre.
Har fått höra en sak av en person som jag litar på fullt ut, jag känner ingen ärligare människa faktiskt. Och sen får jag höra en helt annan sak av en annan person som jag nog med lite eftertanke, inte litar på alls.

Nån dag här framöver tänker jag ta och höra av mig till den andra personen och kanske träffas över en fika. Jag skulle vilja höra hennes version om det hela och höra vad som är sant och inte. Det behöver inte betyda att allt är som vanligt igen, jag vill bara veta sanningen..

För den kommer alltid fram, förr eller senare.

Var uppe med tuppen idag och var på möte på fm på ams. Fick en riktig depp timme där på infomötet. Kände mig så jävla misslyckad tillsammans med de andra ungdomarna som precis slutat skolan och aldrig haft ett jobb. Jag hade allt och förlorade det över en natt. Helt ärligt, om man ska på möte inte fan tar man på sig mjukisbyxor och en stor skitig tröja? Det var ungefär nivån där idag..

Knallade över till Rossi efter mötet och färgade håret och drack kaffe. Fick en knäpp häromdagen och tröttnade totalt på mitt tråkiga solblekta hår, så nu är jag åter mörkt brun i håret precis sådär som jag trivs i. Får se hur det håller, brukar ju alltid färga hos frisör annars då färgen inte brukar "fästa" på mitt hår. Men eftersom ekonomin inte är den bästa just nu får man göra vad man kan. Katastrofplanen är att gå till Mahlin men än så länge ser det bra ut!

Såhär såg det ut innan:

Och efter:

Sen åkte jag vidare till Preben och red lite bommar med ett litet hinder som avslut. Målet med dagens träning var rakriktning då jag tyckte att han drog väldigt mycket åt vänster i helgen när jag red. Vet att jag också är mycket svagare i vänstersidan så det blir lätt att jag låter honom sväva ut där och inte riktigt är med på ytterhjälperna. Så det är en bra övning för att få koll på sig själv och sin balans och sits. Red med tre galoppbommar med 3 meter mellan varje bom och sen ett hinder på sockerbitar (ca 50 cm) mitt på medellinjen. Det behöver inte vara högt, det är jobbigt ändå. Som uppvärmning travade jag över enbart bommarna och sedan la jag upp den sista bommen till hinder. Började med att rulla i galopp i vartannat varv tills det kändes bra. Det är skitjobbigt och jag svettades som en gris, Preben däremot blev knappt varm. Upptäckte HUR jävla dålig koll jag har på vänstersidan redan efter första gången, Preben var halvvägs ut till spåret stundtals. Men efter några gånger började jag få kläm på det och mot slutet var det rakt och bra. För att göra övningen ännu svårare så kan man lägga in en halt mellan sockerbitarna (se bilden) efter bomserien. Då blir det även jobbigt för hästen som måste sätta under sig ordentligt och verkligen vara uppmärksam på hjälperna. Det gjorde inte Preben och jag idag eftersom jag fokuserade på rakriktningen och min egen ridning. Det tar vi nästa gång!
Lycka till!