Ja det här är nog ett ganska onödigt inlägg egentligen men jag kände att jag verkligen måste få skriva av mig lite.

Det började i somras. Jag träffade en jättego och mysig tjej och vi klickade verkligen direkt. Vi satt ihop under hela min semester med sköna soliga dagar vid poolen och mysiga kvällar i stallet eller fartfyllda utekvällar, ja livet var på topp helt enkelt. Inga problem i hela världen fanns det, och jag kände mig glad, lycklig för första gången på länge. 

Sen efter nån/några månader kändes det som att vi började glida isär under tiden vi lärde känna varann. Vi rök ihop några gånger men löste det ganska snabbt och allt var som vanligt. 

Jag ska tillägga att vi umgicks självklart med resten av våra vänner ihop då vi alla trivdes väldigt bra ihop, vi var som en stor familj och alla var väldigt nära varann.

En kväll hade vi tjejkväll och vi satt och diskuterade om vad man får/inte får göra mot sina bästa vänner. Då kom bland annat den oskrivna regeln upp;

"Man får ALDRIG under INGA omständigheter röra någon som ens vänner har träffat/varit med"

Ja det vet ju alla och det är ju en självklarhet för många, de flesta faktiskt. För det första, varför skulle du vilja vara med någon som din kompis har varit med? I mina ögon blir det som att jag tar hennes rester..?

Anyway, senare på kvällen träffar vi några sköna grabbar som vi går på efterfest med. Dock var jag tvungen att hämta drickat hemma så ena killen följer med mig hem och min dåvarande bästa vän följer med dom andra killarna upp till dom. Jag tror vi alla fattar vad som hände hemma hos mig innan vi gick tillbaka på efterfest. Jag blev jättefull och tillslut gick vi hem till mig allihopa eftersom killarnas grannar gnällde lite. Väl hemma hos mig stänger då min vän och den här killen som jag varit med tidigare under kvällen in sig i köket och jag visste inget då, utan fick reda på det på omvägar att dom såklart hade hånglat upp varann ganska friskt där inne. Visst att jag var jättefull, men jag kände på mig någotn (kvinnlig intuition eller något..?) så min vän åkte ut med huvudet före. Det som gjorde mig så besviken och ledsen var att du ljög mig rakt upp i ansiktet när jag frågade.

Då är min fråga, hur kan man göra så mot sin bästa vän samma kväll som man diskuterat just det här med sina tjejkompisar?! Känner man sig inte som ett andrahandsval då?!

Ditt försvar var ännu mer patetiskt; "Han hade ju inte sett mig först.."

Sen läste jag några sms på din telefon där din kompis skriver att det är synd om mig och JAG har ett bekräftelsebehov utöver det vanliga eftersom jag flippade ur och kastade ut dig, vem fan är det som har bekräftelsebehov då undrar ju jag?

Det gick några veckor och jag var riktigt besviken på dig, du hade sårat mig så jävla hårt och min tillit fanns inte en chans att du skulle få tillbaka. Tillslut löste vi det här i alla fall då killen i fråga inte betydde något för mig egentligen utan det var liksom bara principsaken. Vi började umgås igen men det var liksom inte samma sak som förr, för vad du än sa, vilka ord som kom ur din mun så kunde jag inte lita på att det var sanningen.

Och nu kommer vi till det som fick mig att tappa all tro på mänskligheten.

Jag har träffat en kille ganska flitigt under sensommaren/hösten som jag faktiskt började tycka om, lite för mycket. I vilket fall så rann det ut i sanden helt förra helgen och vi bestämde att vi skiter i det här. Självklart gjorde det ont i mig att vi ville olika saken men sånt är livet, man kan ju inte styra känslor. Så inte så mycket mer för mig att göra än att acceptera.

Den här helgen har jag varit i sthlm och när jag satt i bilen påväg hem igår så fick jag ett sms från dig där du skrev att du hade varit på efterfest med han och hans kompisar. Redan där sjönk mitt hjärta som en sten och tårarna brände bakom ögonlocken. Jag frågade dig om ni hade gjort något och bad dig svara ärligt, vilket du gjorde. 

Jag fick svaret att ni hade kyssts på efterfesten men inget mer, vilket jag inte vet om jag ska tro på eller inte. I vilket fall så gjorde du om samma sak igen, fast den här gången gjorde det hundra gånger ondare. 

När du vet hur allt har varit och är fortfarande, så går du och gör det här en gång till.

Jag la bara ifrån mig telefonen och satt och stirra in i väggen, jag kunde inte tro det. Det enda jag kände var tomhet, att min bästa vän går på den killen som jag tyckt om så mycket som du dessutom visste om!!

jag kommer ihåg när du tittade mig i ögonen och sa; 

"Jag skulle ALDRIG röra honom, det vet du Jennifer."

Uppenbarligen så kände jag dig inte alls under tiden som vi umgicks, eller så har du spelat jävligt bra.

För det här trodde jag verkligen inte om dig, jag trodde inte du var en sån tjej. 

Jag är så arg, sårad, besviken och ledsen på dig.

Jag kan inte ha betytt ett skit för dig under den här tiden.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte älskade dig som en syster innan allt det här.

Jag kan inte förstå varför du gjorde såhär mot mig?! 

Hur tänkte du?!

Jag saknar helt ord för det här och INGENTING kan få det här såret att läka. 

Jag har så mycket jag skulle vilja säga dig samtidigt som jag inte har något att säga alls.

Det enda jag kan säga är att jag aldrig mer vill se dig.

Som sagt, ville bara skriva av mig inget mer. Läs inte om det irriterar dig, inget har tvingat dig att läsa.