Direktlänk till inlägg 22 december 2013
Det här året har verkligen varit det sämsta i världshistorien måste jag säga, på alla fronter. Ekonomiskt, arbetsmässigt och framför allt runt omkring. När 2013 började så tänkte jag att det kan ju inte bli sämre än 2012 men så jävla fel jag hade.
Har haft två tuffa år bakom mig och jag vet att 2014 bara kan bli bättre än de två föregående.
Trodde inte en person kunde få så mycket motgångar i två hela år. Nu måste det väl ändå vara min tur att få ett bra år? Ett år där jag kan få göra det jag älskar och hitta tillbaka till gammal vänskap och kanske lite medgång på jobbfronten också?
Mycket tårar har runnit och jag har blivit besviken, sårad och lurad gång på gång. Men jag måste också säga att under det sista året har jag verkligen vuxit som människa, jag har verkligen hittat mig själv och jag har blivit tryggare. Jag står numera stadigt med båda fötterna på jorden.
Jag vet vem jag är. Allt dåligt för med sig något gott.
Även om jag vuxit som människa så har mitt självförtroende blivit lite sargat. Jag har speciellt under det senaste halvåret börjat tvivla på min ridning och det märks, jättetydligt. Jag är osäker på hästryggen och det stör mig, jag hatar att känna så för innerst inne så vet jag att jag kan. Men jag har blivit så jävla rädd för att göra fel så det slutar med att jag är helt passiv och inte gör något alls istället. Vissa stunder har jag verkligen varit nära på att sluta med allt vad hästar heter. Men ibland får man tillbaka den där känslan (mer och mer för varje vecka) och det gör så mycket. Det ger mig en kick som jag kan leva på ett tag. Den känslan när alla pusselbitar faller på plats, ni ryttare vet men jag menar.
Men mitt i allt det här kaoset så har jag ändå försökt att ta tag i det som saknats och känts viktigast, jag är så sjukt stolt över mig själv att jag gjort detta. Jag har tagit upp kontakten med mina vänner. Dom vännerna där allt gick fel mellan oss. Ibland tror jag att det var ödet, det kanske inte var meningen att vi skulle vara vänner just där och då? Vi kanske behövde växa som människor allihopa och hitta oss själva?
Hur som helst så vet jag, som sagt, med största säkerhet att 2014 absolut inte kan bli sämre. Jag längtar efter att få fira in det nya året och lägga detta bakom mig.
Ber om ursäkt för ett rörigt och helt osammanhängande inlägg men ja, kvällsfunderingar ni vet!
Hallå där!Nu är det sådär länge sen igen jag var här inne och bloggade. Har ju hunnit få min lägenhet sen sist, så det måste ha varit evigheter sen jag skrev sist eftersom jag fick lägenheten 1'a september. Trivs superbra här hemma och har fått hyfsa...