Har haft en toppenlördag på alla sätt och vis! Vaknade upp hemma hos Elin vid niotiden, då blev det promenad med jyckarna innan frukost. Efter det åkte jag ut till min älskade Preben och red lite grann, som jag har saknat att sitta på den hästen. Älskade, underbara häst. Har aldrig tidigare suttit på en mer arbetsvillig häst och han är alltid som smör att rida, mjuk och följsam!

På eftermiddagen åkte vi och käkade mjukglass på maxi och sen blev det thai till middag, och nu sitter vi och moffar äppelpaj till "Jönsonligan på Mallorca". Imorgon blir det roadtrip!

På återseende.

Bally och Madde gjorde en fin runda i sin klass, dock fick de två nerslag. Totalt onödiga men ja, så är det ibland.

Nu har vi precis fått i oss lite mat och ska rulla hemåt, eller ja hem till Elin och tjejerna ska jag och Porsche. Ska spendera helgen där är det tänkt <3

Sitter jag återigen på en bänk på Sundbyholm och kollar på första klassen. Men idag med en mycket bättre känsla än sist. Det är ändå här på tävlingsbanan som jag verkligen känner mig hemma. Idag taggar vi för felfri ritt för Madde och Bally!

Så himla kul det är när det går bra för de svenska ryttarna i de stora mästerskapen. Idag hade fyra ryttare riktigt fina rundor, bara Henrik som hade ett förargligt nerslag! Men det räckte till en bronsmedalj i lag och Rolf-Göran ligger trea individuellt, sjukt bra jobbat Sverige!

Det finns runt om oss jämt, hela tiden utan att vi vet om det.
Det finns folk som man tror man kan lita på och man kan säga vad som helst till, men i slutändan är det egentligen bara dig själv du kan lita på.
Katrineholm är en sån här stad som verkligen lever på andras missöden och felsteg. Det finns ungefär en person i hela Katrineholm som jag vet står för vad den tycker och tänker, resten av den där äckliga befolkningen vänder kappan efter vinden. I Katrineholm existerar inte rakryggad och rätt fram, nej i den här staden går man bakom ryggen på varann och att snacka skit om folk och skvallra är det bästa man vet.
Hur svårt är det att gå fram till personen i fråga och prata med den rakt ut istället för att prata med någon annan om det? För det är faktiskt så att sanningen kommer alltid fram förr eller senare.
Jag tror också att de flesta Katrineholmarna slår världsrekord typ tre gånger om varje dag i att ljuga, om allt och ingenting. De flesta ljuger så hårt så de knappt kommer ihåg sina lögner vilket är otroligt skrattretande.

Jag vet att jag inte är omtyckt av alla i Katrineholm, hatad av en del men vet ni vad? Jag bryr mig inte det minsta. Därför jag vet vad jag tycker och var jag står någonstans, det kanske är det som stör så många? Jag skulle aldrig säga något till någon om jag inte kan stå för det. Många gånger kanske jag är lite väl frispråkig men hellre att jag är ärlig än att stå och ljuga om någonting bara för att smälta in. Jag har inte ett överflöd av vänner heller, men de jag har är jag väldigt nära. Vi har alltid jävligt kul ihop och skrattar alldeles för mycket. Och det räcker för mig.

Är väl bland det jobbigaste som finns? Jag har lusläst varenda annons på platsbanken och har endast hittat typ tre jobb som är värda att söka.. Sen har jag skickat iväg lite ansökningar till olika stall runt om. Hittade ett som verkade jättebra som Stina Lillje tipsade om men det var liksom 20 mil enkel resa, det känns lite väl långt.. Men jag ska fundera på det lite till så kanske jag åker och kollar i alla fall, det kanske visar sig vara perfekt!

Idag ska jag till Rossi, ska in till K-Holm en sväng och sen antar jag att det blir mest chill och skitsnack as usual.

Har mest legat i sängen/soffan idag. Ansträngningen av ridningen igår satte sina spår och min förkylning bröt ut ordentligt. Men jag har proppat i mig piller och hostmedicin idag så det känns bättre nu framåt kvällen/natten.

Rosanna var här idag på besök efter jobbet, mysigt! Var ju ett tag sen vi sågs nu så det blev en hel del snack. Bästa <3

Nu ska jag sova, ligger nedbäddad i sängen och är trött som få. Det är väl all medicin som gör en trött. Natti!

Var iväg till Madde idag och hoppade Lacoste, det gick över förväntan faktiskt.
Hade hört att han är rätt stor (nähä bara 184cm i manken) och osmidig att hoppa och inte så kvick i fötterna. Men vi lyckades kravla oss över iaf 1 meter-110. Började med att trava lite bommar och travhoppa lite med en bom framför som höjdes sucssesivt och sen ett litet räcke på volt. Avslutade med att hoppa en oxer med en galoppbom 6 meter framför.
Det kändes som Lacoste hoppade mig ur sadeln men Madde påstod att han mest tog ett större galoppsprång, haha.
Kul var det i alla fall och skönt att rida lite utan krav efter allt som varit den sista tiden.
På fredag följer jag med Madde till Sundbyholm på tävling som hästskötare och moraliskt stöd på framhoppningen, kul! Och ska förmodligen rida Preben nu i veckan som kommer och det ska bli så kul, som jag har saknat den hästen <3

Här får ni en gammal hoppbild då kameran glömdes i stallet idag!