Direktlänk till inlägg 7 augusti 2013
Idag, för exakt ett år sen, så vaknade jag upp med den värsta ångesten och paniken jag någonsin varit med om.
Jag hade förlorat en av mina bästa vänner någonsin. På grund av ett snedsteg som jag kunde ha hanterat mycket annorlunda såhär i efterhand. Men just då visste jag varken ut eller in, visste inte hur jag skulle hantera det.
Idag vaknar jag upp med ett stort leende och med en varm känsla i kroppen.
Mycket har hänt på ett år, vi båda har vuxit som människor och mognat. Vi har insett att man kan både glömma och förlåta och gå vidare. Igår sågs vi igen första gången på ett år (exakt på året faktiskt) och det var precis som vanligt efter allt. Och det är väl så man vet att det är äkta vänskap? Det har varit ett jobbigt år för oss båda och jag vet att många gånger har vi saknat varann. Så många gånger jag varit påväg att ta upp telefonen ur fickan och skickat ett sms men sen kommit på att "Nej just det, vi pratar ju inte längre..".
Det kändes så himla bra att äntligen få prata ut om allt, skratta åt det och sen bara flumma runt sådär som vi alltid har gjort. Det var precis som att den där lilla pusselbiten föll på plats som har saknats i ett år och nu är pusslet färdigt!
Det kommer alltid vara du och jag och jyckarna <3
Hallå där!Nu är det sådär länge sen igen jag var här inne och bloggade. Har ju hunnit få min lägenhet sen sist, så det måste ha varit evigheter sen jag skrev sist eftersom jag fick lägenheten 1'a september. Trivs superbra här hemma och har fått hyfsa...