Sitter och dricker mitt morgonkaffe som börjar bli kallt och tänker och funderar.

För ett år sen så var mitt liv precis så som jag vill ha det, bortsett från en vän jag har återfunnit idag.
Jag hade en fin lägenhet som jag trivdes så jäkla bra i, har aldrig känner mig så hemma någon annanstans. Jag hade ett jobb som jag älskade, med fantastiskt fina kollegor.
Jag bodde granne med min bästa vän och vi levde livet sådär precis som man ska göra när man är i våran ålder. Två av mina andra närmaste vänner bodde i porten bredvid och en annan av mina bästa vänner bodde bokstavligt talat hos mig. Livet var perfekt.
I februari krossades min värld då jag fick beskedet att jag blev varslad från jobbet. I två veckor satt jag hemma och stirrade in i väggen och undrade var jag skulle ta vägen nu.. Det är ungefär här som allt börjar spåra i mitt liv och jag har fortfarande inte hittat tillbaka. Jag tog ett jobb som fältsäljare och det drog ner mig ännu mer, jag vantrivdes och det kostade mig skjortan att ligga borta i veckorna. Porsche blev lidande och Preben likaså.
Ca två månader var jag där tills jag fick min första lön, katastrof. Jag hade slitit som ett djur och sålt mer än de flesta erfarna säljarna och fick en fjuttlön, då bestämde jag mig för att det inte var värt det.
Började tänka på om jag skulle satsa på hästarna. Sagt och gjort. I juni sa jag upp lägenheten och flyttade hem till mamma, första juli började jag hos René. Idag ångrar jag mig så fruktansvärt att jag gjorde detta. Pga allt som hände där blev jag ännu mer deprimerad. I augusti flyttade jag hem till mamma igen. I september började jag hos Peter och ett hopp tändes i mig igen. Två veckor fick jag sväva på rosa moln innan jag blev nerknuffad igen..

Just nu vet jag inte hur jag orkar stå på benen fortfarande. Jag är så jävla trött på allt och vill bara gråta och skrika tills jag inte orkar mer. Mitt liv är kaos och jag börjar fundera på om det någonsin kommer bli bra igen.

Alltså jag är så jävla trött på att vara sjuk och snorig jämt. Ska ju få tid att operera bort halsmandlarna snart och jag hoppas verkligen att allt blir bättre.
Mina öron är helt trasiga efter öroninflammationen jag hade förra året (!) och nu är min näsa helt paj. Är så jävla snorig men kan inte snyta mig utan att blöda näsblod och använder jag nässpray händer samma sak. GAAH! Har ju typ missbrukat nässpray i typ två år nu så det är väl inte så konstigt.. Kanske borde kolla upp om jag är allergisk för att i våras provade jag att köpa en sån där receptfri allergimedicin och den funkade faktiskt. Så något är jag allergisk emot men jag vet inte vad, så himla frustrerande.. Är det pälsdjur så vill jag bara ha den starkast möjliga medicin som finns för det kan jag omöjligt vara!
Jaja sånt återstår att se.

Rossi har varit här idag så till frukost serverades det bananpannkakor och kaffe. Under dagen har vi suttit och räknat lite på min idé och kommit fram till både det ena och det andra. Efter lunch gick vi iväg till nya huset och rev lite tak i rummet som vi rev en vägg i för några veckor sen. Imorgon blir det bananpannkaks frukost igen sen ska vi fortsätta hjälpa till med renoveringen.

Nu är det sängen återigen, vi hörs imorgon!

Är hemma igen efter att ha provjobbat tre dagar därav har det varit tyst här på bloggen.
Pratade lite med personen som jag jobbade hos och hen vill inte att jag publicerar något om denne, gården eller hästarna vilket jag kommer respektera så ni får fortsätta undra hos vem och var jag har varit.
Det har i alla fall gått bra och det kändes bra, så nu får vi se vad som händer.

Planen för veckan är att försöka rida Preben några dagar och ge oss på lite hoppning igen, skulle vilja rida KM som går i helgen men det känns lite magstarkt att hoppa bana på 1m efter fyra månader utan hoppning. Vi får satsa på nästa år helt enkelt. Om allt går som jag planerat så är tanken att jag ska försöka kvala in till amatör touren i Falsterbo.

Nu är jag supertrött så ska bädda ner mig i sängen för imorgon kommer Rossi på frukost!